När det är sommar ska man läsa. Punkt slut. Jag har läst Åsa Linderborgs "mig äger ingen" under tiden som internet inte fungerade, vilken bok! Den är engagerande och man kan lätt följa författarens känslor i en avvikande uppväxt. Att jag kände igen alla gatunamn, de ligger inom en kilometer från min bostad, gjorde inte saken sämre. Läs den!
Så vad gör man en dag när hela Sverige stannat av pga storhelg? En sak man kan göra är att börja läsa den litteratur som jag troligen ska använda mig av i höst. Under granskning är "Känslan för ord", utgiven av Gleerups.
Spontant så tycker jag att den känns "sådär". Det finns en hel del tänkvärda texter som är utvalda och presenterade som korta utdrag, men samtidigt är dessa på gränsen till för korta för att ge eleverna en konkret bild av författaren. Boken har många inslag som känns moderna från 2000-talet, som i någon frågeställning där du ska presentera dig i en ansökan till en känd dokusåpa. Men, har inte eleverna tillräckligt av den världen på sin fritid? Ska vi i skolan gå igenom hur man skriver en anskökan till Big Brother?
Jag kan förstå tanken att ge exempel från ungdomarnas värld i texter, som hur man skickar ett e-mail i form av en blomma genom att använda sig av speciella tecken i ett speciellt mönster. Men, är detta något som ska ingå i skolvärlden? Jag ställer mig tveksam till om det finns något behov av detta.
Självklart finns det även förtjänster i "Känslan för ord", de konkreta studietipsen som slängs in i varje kapitel är bra. Med bra menar jag att de får eleverna att fundera över sin egen inlärning. (Något de ska göra enligt kursplaner och betygskriterier).
Ett av de viktigaste uppdragen som lärare borde vara att granska det material vi sätter i händerna på våra elever. Källkritik är något som vi även skall lära ut till eleverna. Men frågan är, hur många lärare sitter och läser igenom allt material som vi arbetar med, vid varje tillfälle? Ibland finns inte tiden i den utsträckning vi själva vill det, men är det ett skäl till att inte granska våra källor?
Nog om detta, jag ska fortsätta att läsa de sista kapitlen nu, helst ute i solen om det slutat att regna?
Den här helgen har jag läst dessa två mycket tänkvärda böcker. Den första är "Nördsydromet" av Inger Jalakas som skriver om aspergers syndrom, en diagnos som hennes son fick så sent som vid 22 års ålder. Den andra "När bitarna föll på plats" handlar om hur det är att ha läs och skrivsvårigheter och att omvärlden inte såg vilken hjälp som författaren Josefi Dahlberg behövde för att lyckas med sin inlärning i skolan. Jag uppskattade båda böckerna mycket, och kände igen mig i en del situationer i min yrkesroll som högstadielärare.
Inte nördig alls utan unik och speciell
Fick den här boken i brevlådan idag (ja, som lärare måste man själv ta tag i att köpa intressanta böcker, de ramlar inte ner gratis över oss - så tro inget annat). Den är riktigt bra och mycket intressant enligt mitt tycke. Boken är skriven av en kvinna som är mamma till en kille, som fick diagnosen Asperger som 22åring. Jag känner att det kommer att bli en sen kväll… den här boken är svår att lägga ifrån sig.
Två böcker som jag läst de senaste dagarna som inte var särkskilt bra är "ondskans leende" av Marianne Fredriksson samt "schamanen" av Giles Blunt. Så om du ser dessa i bokhyllan behöver det inte vara ditt första val. Jag gillar Fredriksson, men tycker inte att just denna gav den rätta känslan när hon beskrev psykopaten som förstörde livet för protagonisten. Sorry, men det kunde ha beskrivits mer hissnande.
