Våga vägra blogtorka

När jag stod i minutenkön inne i stan hörde jag ett par prata högt och argt, eller rättare sagt killen pratade argt till sin flickvän som drog dubbelvagn. Tydligen behövde det lilla barnet äta mat, något som inte passade killen, som inte verkade vara pappans barn. Killen fräste åt tjejen att hon minsann inte kunde sitta där, på en bänk bakom minuten, han var även sur över att hennes barn behövde äta. Tjejen försvarade sig med att hon inte visste var hon kunde sitta för "hon bodde inte här". "Nej, inte kommer du att göra det heller" var den sura killens svar… och alla runtomkring glodde på dem..

1. Hur kan man som vuxen vara sur över att ett barn behöver äta?

2. Måste folk runtomkring glo? Kunde de inte bara få sköta sig själva?

Eftersom jag har två egna barn, 9 och 11 så känner jag igen situationen. Speciellt vid större kalas som när någon fyller 30, 40 eller liknande. De få tillfällen då man kanske tror att det kan vara en barnfri zon för en kväll. Då kommer det någon som bara inte kunde skaffa barnvakt, med sitt lilla rövarband i släp. Jag tycker som skribenten att man ska följa det som är sagt i värdparets inbjudan. Antingen så är det barntillåtet och då SKA man ha med sig barnen, annars är det BF. Barnfritt.

Jag brukar inte publicera bilder som har med fortplantning att göra, men den här bilden är underbart söt. Ni måste se den!

Go Panda!

Vilken grym dag! Alla i familjen har fått sitt (hoppas jag)

Jag= stan, stan, stan = handla billig ny regn och vind jacka till hösten från Didriksson.

Sonen= heldag på båt med kompisens familj (hoppas att han inte bränt sig).

Sambon= leker med sina kompisar på ett ställe där han trivs med sina kompisar…

Allt är som det ska

Här kommer lite bilder från Skara sommarland, kanske är det någon som du känner med på bilderna, vad vet jag?

Alla som gråter när en död groda fiskas upp ur akvariet hemma räcker upp en hand *jag*.

Den såg så söt ut när den dinglade med sina små ben och fötter, hängandes från pincetten som sambon använde.