Våga vägra blogtorka

Jag har tidigare skrivit om mina funderingar om slumpen verkligen är en slump. Idag blev jag påmind om en gammal kollega från mitt gamla jobb, och berättade om denna person för en kollega på jobbet, just bara för att de är så lika varandra och ibland gör samma saker. När jag kom ut till Hälla för handla två timmar senare, vem träffar jag på, om inte min gamla kollega som jag sa namnet på tidigare under dagen. Den här personen är inte någon jag vanligtvis "tänker" på, så visst var det ett roligt sammanträffande trots allt?

Varken första eller sista gången sånt här händer mig, det brukar ske då och då. Du då MissMagicGirl?

Får man önska sig födelsedagspresenter tre månader i förväg? Om man får det, så önskar jag mig att få gå en livekonsert med någon artist/grupp som jag uppskattar. Med lite tur kanske någon i min familj läser denna lilla önskan sent en vanlig fredagkväll i sena januari.

Egobilder är på modet har jag hört . Här är nog alla tiders favvobild från barndomen. Jag och farsan på någon semester, kanske på kanarieöarna, minns ej. Skulle tro att mamma tog bilden. Pappa är runt 30 år på bilden, så han är yngre än vad jag är idag. Men, om ni ser på min logga överst och pappa på bilden, så tror jag att ni ser vem av jag mina föräldrar jag är lik till uteendet.

Jag funderar över om de som är i min ålder kör samma mode "andra varvet"? Det kan vara en trend som var het när vi var tonåring/runt 20 år som kommer igen, ta exempel den hypade kavajen i mocca från Topshop, som är en god replika på vår drömjacka från -80 talet. Den kanske var het på oss då, men nu?? Intressant faktiskt..

(Obs! Bloggaren som gjorde det länkade inlägget är inte i min ålder, hon är betydligt yngre)

Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, så hade jag ingen lust att fortsätta vara pedagog när jag kom hem. Att behöva säga åt barn/tonåringar att vara tysta och lyssna vill jag helst lämna kvar på jobbet. Därför-är-det-jobbigt-med-två-barn-hemma.

Sorry biologiska kids, you got what is left of me…

Men? Varför får inte vi vara med där? Våra elever får välja mellan fyra rätter varje dag (ok, en av dem är ständigt spaghetti) men tre rätter? Från Hammarbyrampen i Västerås. Det är faktiskt inte dåligt. En fin sallad varje vecka om de vill, stora matlådor… med kött och potatis eller fisk. Man kan få pannkaka varje torsdag, tror det är fem- sex stycken i varje låda. Så, varför fick inte vi vara med???

"Tar du livslögnen från en genomsnittsmänniska tar du omedelbart lyckan från denne". Citat hämtat från Ibsens storverk Vildanden. Gissa vad jag tänker på? Kolla taggar för ledtråd.

Helt ärligt, så undrar jag vad dottern kommer att säga på fredag när hon lämnar detta, för att komma till Västerås som i nuläget inte har någon snö?