Ibland så står det mig upp i halsen med dessa gulliga bloggar med superlativer om fantastiska liv. Sorry, men jag tror verkligen inte att någons liv är perfekt, nej inte ens kronprinsessans faktiskt. Därför, så kan jag inte låta bli att fundera vad som döljs i snö men skulle komma fram i tö hos dessa bloggare. Jag kan förstå tanken med att man inte vill besvära andra med sina problem och därför bara skriver om det som är trevligt i livet, men ändå känns det falskt och plastigt.
Vissa gånger är det för mycket av välstädade och perfekt inredda rum som visas upp, eller för många märkesväskor och fixade naglar. Ta bara en sån sak, hur kan det vara värt att lägga vad vet jag 500 kronor för att få naglarna fixade? Rubriken vardagslyx som en del bloggare använder sig av borde döpas om till överkonsumtion. Att man helt enkelt har för mycket pengar över som man inte vet var man ska göra av och därför väljer att lägga det på sådant som syns utåt, statushöjande prylar.
Jag hoppas, att 2009 är året som många bloggare är ärlig mot sig själv och ställer sig frågan värför det är så viktigt att lyxkonsumera.
Cogito ergo sum har fått en ny svensk översättning , Jag shoppar, därför är jag.
. I sköterskerummet satt det säkert fem sköterskor och "pratade" om något de gånger vi gick förbi. Ok, vi väntade på doktorn, en sköterska kan inte tolka EKG, men ändå.. borde inte de blåklädda vara ute bland patienterna på något vis? Eller, har jag fel nu? 
.
