Inte så att jag tänker göra svaren på uppgifterna som eleverna haft i sina hästämnen men… som sammanfattning av det vi sett under denna mycket hästrika vecka:
Piet Raymakers vill att ryttaren ska vara nära sadeln, inte överarbeta rörelserna, nej hästen ska göra jobbet. Man ska vara snäll med sin häst i ridningen och hålla en god kontakt med tygeln, den stund handen förlorar kontakt med tygeln exempelvis över ett hinder är det "förstört". Handen ska också vara elastisk, inte spänd och stel och arbeta mot hästen. När det gäller sitsen vill han att ryttaren sitter avslappnad, precis som hemma i soffan. Slappna av och ha kul sa han många gånger åt de ryttare som vi tittade på. Ryttarens sits mot hinder ska vara ganska upprätt, inte framåt lutad som i någon gammeldags fältsits från -80 talet. Hästen ska vara låg och rund i formen och de arbetade mycket med öppnor (har svårt att skilja på öppna och sluta då jag inte kommit så långt själv i min ridning) i framridningen.
I globen såg vi en dressyrclinic med Anky van Grunsven, hennes ledarskap var fyllt av humor och värme mot både ryttare och häst, dock fanns kraven så klart där. Hon sa bland annat att "det finns alltid något att träna på", den dagen det inte finns det skulle hon troligen lägga av. Ryttaren skulle lyssna mer på sin häst än på henne som tränare om det uppstod någon tveksamthet i hur en rörelse skulle utföras.
Det som jag reagerade på var att ryttarna red in utan hjälm, med tanke på att de är förebilder för många barn och ungdomar som tittar. Kanske är det så bara för att det var dressyr och att man tävlar med en hatt, vad vet jag?