Familjeliv, SamhällsfrågorAugust 2, 2008 2:53 pm
När jag stod i minutenkön inne i stan hörde jag ett par prata högt och argt, eller rättare sagt killen pratade argt till sin flickvän som drog dubbelvagn. Tydligen behövde det lilla barnet äta mat, något som inte passade killen, som inte verkade vara pappans barn. Killen fräste åt tjejen att hon minsann inte kunde sitta där, på en bänk bakom minuten, han var även sur över att hennes barn behövde äta. Tjejen försvarade sig med att hon inte visste var hon kunde sitta för "hon bodde inte här". "Nej, inte kommer du att göra det heller" var den sura killens svar… och alla runtomkring glodde på dem..
1. Hur kan man som vuxen vara sur över att ett barn behöver äta?
2. Måste folk runtomkring glo? Kunde de inte bara få sköta sig själva?
Det ar ganska kul att lasa detta precis efter att ha hort min mamma beratta for sin vaninna att man i Sverige kan se ut hur som helst och gora praktiskt taget vad som helst utan att folk glor. Alltsa skillnad mot hur det ar i Polen da man inte alls behover gora sarskilt mkt for att folk ska glo. Men myten om “Det glofria Sverige” stammer alltsa inte? =P
Comment by Magdalena — August 2, 2008 @ 8:57 pm
Magdalena - Jag tror, så länge det inte “händer” något, så glor nog inte svenskarna så mycket, men de har verkligen förmågan att gotta sig åt andras olycka, vilket är svagt.
Comment by Administrator — August 4, 2008 @ 11:07 pm