Jag har jobbat sista dagen och stängt dörren till den arbetsplats som varit min i två och ett halvt år. Många blommor från elever och en hel del presenter från både jobbet och elever fanns i min cykelkorg, när jag cyklade de sju kilometerna för "sista gången". Hela dagen har jag bitit ihop för att inte bli för ledsen över det jag lämnar.

Det hade varit intressant att träffa sig själv i den version som var jag, dagen då jag började på denna skola i västra området. En mycket osäkrare människa, fortfarande lite kuvad (efter ett destruktivt äktenskap) och kanske lite tvivlande på sig själv och sin egen förmåga. Den personen har lärt sig genom bekräftelse och erfarenhet, att det jag gör duger bra. Jag har också blivit bättre på att ta obekväma beslut. Det är väl inte roligt för någon människa att ta ett beslut som är till nackdel för någon annan?

Nu går jag vidare, men jag tar en bit med mig i hjärtat från den arbetsplats, som nyss var min. emoticon