Våga vägra blogtorka

Intervju med mig själv:

Hej Stina! Hur känns det att just (för fem minuter sedan) ha rättat klart B-delen i nationella provet för en av dina klasser?

-Jo tack, det känns bra.

Kändes det svårt att sitta en fredakväll när de flesta andra softar framför tv:n?

-Nej faktiskt inte, efter något år börjar man vänja sig med att det är så här livet ser ut.

Något du önskar dig, innan vi avslutar?

-Ja, fred på jorden och högre lön att alla proAros anställda, som tydligen är bland de lägst avlönade lärarna i hela landet.

Tack Stina, vi får hoppas att det gick bra för dina elever och att dina önskningar slår in!

- Tack själv, det var snällt! Nu ska även jag softa, med en Cosmopolitan (tidningen) som min sambo varit snäll och köpt.

Idag är det den blå tröjans dag. Det var bara det jag ville säga. Eller, vi har inte citrongula tapeter, det är bara kameran som inte vill få rätt ljus när man tar bilder från den här spegeln. Det ville inte fungera.

När man läser om alla dessa fall som uppmärksammats i media på slutet, morden i Arboga, incestpappan Fritzl, mordet i Surahammar där en man dödade sin sambo och hennes barn, mördaren Eklund som tog livet av minst två,  så är det vanligt att folket kommenterar med "man förstod aldrig vad som pågick". Men det är just det som är problemet när man har att göra med en psykopat (säger jag av egen erfarenhet), det ska aldrig märkas utåt vad som pågår i familjen. Allmänheten häpnar över missförhållanden och instabila människor som begår vansinnesdåd.

Anledningen är egentligen ganska enkel. En psykopat agerar inte som vanliga människor. Den förstår inte att den utsätter andra människor för lidande, den klarar inte av att känna in andra människors känslor. En psykopat är oftast normalintelligent eller mer, ändå klarar dessa inte av det mest grunläggande värderingarna som en människa bör vara utrustad med. Att kunna känna empati.