Ibland blir man bara så less på lata elever. Det är helt klart, att den som säger att de har blivit curlade genom sin uppväxt har inte fel. Hur många gånger per dag tror ni att jag får höra "orkar inte gå till skåpet och hämta ….." från en elev som sitter i klassrummet och glömt att ta med sig något? Det är inte bara en eller två gånger kan jag lova. Däremot får jag själv springa ett antal gånger per dag för att hämta material åt eleverna som nya pennor, skrivpapper, kopior osv… begreppet katerderundervisning är mer eller mindre okänt för mig.

Men att våra elever är så lata och knappt orkar röra sig, ja det stör mig faktiskt. Vilken intställning. Eller som dessa elever som är sjuka i princip varannan vecka, i extremfallen har vi ungar som nästan är frånvarande en gång per vecka. De kallar det för sjuk, inte skolk. Föräldrarna godkänner detta och verkar ha inställning att det är helt ok, att deras barn missar någon lektion per vecka. Så länge föräldrarna sjukanmäler kan vi inget göra, självklart kontaktas skolsyster, men när samma elev är hemma nästa vecka igen (med förälders godkännande, ja vad gör man?) Att sedan Sveriges elever inte når målen, det skyller man gärna på oss lärare. Men vad hände med föräldrars moral att få sina barn till skolan, överhuvudtaget?

Det finns elever som skyller på magont ena veckan, nästa gång är det förkylning, influensa, mensvärk, magsjuka, ont i huvudet och så här håller det på… vecka efter vecka. Allting blandas i en salig soppa som heter frånvaro. I mitt sinne undrar jag hur dessa individer ska klara sig i ett hårt samhälle, där den svaga slås ut?