Våga vägra blogtorka

Ni vet det där fenomentet av att ser man en ovanlig händelse, så ser man något liknande snart igen, fast det inte är statistiskt möjligt. Idag såg jag en polisbil igen, som stannat efter en krock mellan två bilar. Helt sjukt, dagarna efter varandra, liknande händelser. Vad är grejen med bilförarna i Västerås? Eller så är det jag som får kalla fötter när sambon hotar med att jag ska övningsköra!

Så har jag plötsligt något att säga. Jag var där! Eller, vi åkte förbi och såg de gripna föras till polisbilen.

En liten mobilbild från förrförra veckans ridlektion. Det är jag som rider den "ljusaste" hästen. I dag var jag mest bara trött och lite bakis efter gårdagens bröllop i Gävle. Fotografen var som vanligt sonen som satt på läktaren.

Grejen är, att om jag kom klädd i ett par Snowwashjeans, så skulle alla mina vänner tro att jag sparat dessa från 80-talet. När man hunnit passera både 25, 30, och 35 år, så klär man inte längre i alla retrotrender. Man får helt enkelt gilla läget, och klä sig lite mer konservativt än tidigare. Ta tex jeansskjortan, den hade vi som passerat 35 redan för ca 18 år sedan. Det blir nästan omöjligt att ha den på sig igen. Däremot skulle jag aldrig tveka att ta på mig:

Converse, Dr Martins, Mc boots om dessa landade framför mina fötter. Skor är ett kapitel för sig.

Pust flås! Man får grym motion, och gratis är det dessutom, av att hjälpa sonen att rida privathäst på torsdagar. Det blir till att springa brevid och "hota" hästen med spö, eftersom den är egensinnig och svårriden. Många varv hinner man springa i det mjuka underlaget i ridhuset, det är som att springa på en strand, bara det att man springer med varm fleecetröja och tunga stallskor. Jag lovar, man rasar flera kilo på några veckor! Try it yourself, du som redan provat andra metoder

Att jag var ensam om att vara kvinna i denna situation på Pappa-barn mötet var kanske inte så oväntat. Det är synd att inte fler drabbade mammor kom/känner till föreningen. Frågan måste väckas och debatteras mer i samhället och media, och inte drivas som en kvinnofientlig fråga, för i slutänden är det barnens rättigheter vi pratar om.

Personligen anser jag att hela systemet behöver en grundlig översyn. Som det är i nuläget, så fungerar det dåligt i praktiken, det som bestäms i tingsrätterna runt i landet. Det finns både mammor och pappor som är umgängesföräldrar, som med lagen på sin sida har rättigheten att träffa sitt barn med vissa intervaller. När den andra föräldern motarbetar och nekar detta, är samhället mycket lamt till att hjälpa detta barn och umgängesförälder som kommit i kläm. Det som vill sabba för den andra föräldern har helt enkelt för stora friheter och straffet är ringa vid sabotage.

Imorgon efter mina båda jobb, så ska jag äntligen ta mig i kragen och gå på ett möte. Det är det här gängets arbete som jag stöder till fullo. Rubriken kanske är vilseledande, men det handlar om barns rättighet till sina båda föräldrar, något som borde vara en självklarhet för skilda föräldrar, men som tyvärr ser helt annorlunda ut i verkligheten. Av namnet att döma, så förstår man snabbt att problemet oftast ligger i att mammor nekar pappor umgänge. Men sen finns det dem, som har det tvärtom, som undertecknad.

Jag vill bara säga, att idag red jag slafsigt. Fast jag fick stallets mjukaste och finaste häst (Donna), så red jag hafsigt i galoppen. Varför blir det inte alltid som man tänkt sig?