Vi är fodervärd till sonens kompis häst på torsdagar. Den här gången red han ut i mörkret. Hästen förvandlades från att vara en mycket trög och slö ponny inne i ridhuset till att förefalla ett ämne för ponnygalopp i skogen. Så snabb skritt har sonen aldrig ridit i kan jag lova. Jag fick även hålla emot hästens snabba takt. Vem behöver gym och träningslokaler när man kan ta sig en fin lite mega powerwalk i den leriga skogen i mörkret iförd skitiga stallkläder. Efter en travsväng var jag så varm att jag fick ta av mig vantarna, det har inte hänt sedan typ september för min del.

Sonen skrattade bara åt kompisens häst höga tempo i mörkret, "han är världens gulligaste, finaste och sötaste ponny".