Våga vägra blogtorka

Jag tog igen i en ridgrupp för några timmar sedan. Det var några vuxna som berättade att de var lite rädda för hoppning, precis som jag. Jag hur det känns när den isande kylan kryper in i magen och gör ryttaren rädd, då blir det nästan omöjligt att med förnuft besegra detta elaka monster. En rädd ryttare är en rädd ryttare. Är man bara rädd för just hoppning kan man arbeta på det momentet, men - när man blir rädd för själva ridningen, ja då har man mycket att arbeta med. Det kan räcka med en otäck avsittning eller liknande så kan man vara där  i träsket av rädsla om man bara är lektionsryttare och inte rider oftare än en gång i veckan.

Ni vet hur det är med rädslor, de måste bekämpas - men det kan ta tid ibland.

Hurra! När klockan slog tolv blev jag precis klar med det sista omdömet för den här gången, ca 80 st är skrivna och det tog ett tag kan jag säga. Om ett omdöme ska bli bra kan man bara skriva ett visst antal per dag, sedan vill man även att varje omdöme ska vara så personligt som möjligt även om det alltid finns tre elever i varje klass som presterar lika och beter sig lika. Varje elev är unik, det är lärarens uppgift att visa att den har sett just DEN eleven och VET vad den kan och gör på lektionerna.

Jag säger hej till publiken (och är glad att jag skrivit klart).

Ibland när jag läser andra personers bloggar, så blir det uppenbart vilka olika världar vi människor lever i. Medans en person skriver ett inlägg om hur det VÄRSTA och då menar jag det VÄRSTA som kan hända har hänt, dvs H&M har lurats, den blå tröjan är inte blå, nej den är faktiskt lila och nu måste bloggerskan returnera tröjan pga missnöje. Sedan går man vidare till en annan blogg, det står samma text, det VÄRSTA som kan hända har hänt, dvs mamma har cancer. Olika referensramar om vad som är det värsta som kan hända helt enkelt.

Vi tar nästa uttryck, "jag har stressat så mycket idag", du läser vidare om vad som var så jobbigt och finner att det var att städa lägenheten och baka en kaka till när mamma ska komma på besök. Ja det var säkert stressande. Men så tittar vi på den ensamstående mammans blogg, hon som har både jobbat skift, hämtat och lämnat barn samt fått brev från inkasso i sin brevlåda samma dag pga obetalda räkningar och någon mamma att bjuda på kaka finns inte, för mamma sitter på parkbänken med A-lagarna. Ja, det skulle också kunna bloggas som "jag har stressat så mycket idag".

Ni förstår säkert var jag vill komma med mitt inlägg, att läsa bloggar visar att vi människor är olika och att våran uppfattning om världen krockar lätt.

Nu ska jag gå ut i min verkligehet som innebär att pumpa sonens cykel och cykla ner på stan för att han behöver klippa håret, till kvällen ska vi cykla ner till stallet så jag räknar med att sonen ska göra minst nio kilometer på cykel idag och han är åtta år. Någon mamma skulle säkert tycka att det kändes som en "aktiv" dag. För mig är det inget att höja på ögonbrynen över. Det är knappt ens värt en kommentar i bloggen, men nu blev det så bara för att påvisa hur olika vi människor ser på vår vardag.

Ha det bra därute idag!