Ursäkta men det här var riktigt dåligt! Jag syftar på Melodifestivaluttagningen. Med tanke på startfältet så hoppas jag att Caroline af Ugglas vinner, den låten hade en viss charm även om jag tycker att kvinnan sjunger på ett mycket märkligt sätt. (Jo hon härmar visst Janis Joplin, jag vet det).
Vi känner ett par. För att göra det enkelt kallar vi dem "lägenhetsmänniskorna". I familjen finns det två barn, ett litet och ett halvstort. Paret lever gott ekonomiskt då de båda har trygga arbeten och de har länge drömt om en villa. Ja, ska vi vara ärliga så har de säkert gått på 50 olika visningar under senaste åren. Men, det har inte blivit något för dem. Nu har de dessutom sagt att de tycker att de bor så bra i sin hyresrätt, "för då kan man ringa på någon, om något går sönder", dessutom tycker de att den boendeformen är den mest ekonomiska.
Jag och sambon har skakat på huvudet åt detta par många gånger, och det vi anser är att man är dumsnål om man bor i lägenhet med två barn som nästan aldrig går ut och leker, om man ändå drömmer om en egen villa.
Vi har också sett hur det halvstora barnet har slutat i flera aktiviteter till förmån för att stanna inne och sitta framför datorn. H*n är aldrig hos kompisar vad vi hör, utan det är mycket hemmasittande i just denna lägenhet. Det lilla barnet har aldrig fått vara ute och leka fritt, utan det kan vara promenader i området som familjer gör och då sitter barnet alltid i vagn. Inga utsvävningar här inte! Vi har funderat en hel del på hur barn påverkas av att växa upp på det sättet, speciellt när det finns ekonomi för att bo så att barnen har möjlighet att komma ut och leka utan föräldras uppsikt.
När vi började titta efter radhus, så var sambon på fyra visningar, sedan köpte vi!
En stor anledning till att vi bor i radhus är att JAG har två barn. För våran del skulle vi lika gärna kunna bo i en liten lägenhet, men vi ansåg att det inte var det bästa för mina barn. Nu trivs åtminstone sonen mycket bra, för han har träffat många kompisar och har närhet till både djur och natur. Min sambo är snäll!
Den här lektionen fick jag rida en såndär lite egensinnig häst. En lite äldre dam, som numera kallas för "kärring" av ridläraren, men som trots allt är deras bästa hopphäst även om hon gärna latar sig om man inte är otroligt bestämd. Sur är hon också att sköta före ridningen. Som vanligt är jag missnöjd med min insats under lektionen
, jag vet att jag inte klarar av de lite trögare hästarna, de brukar aldrig bli mina favoriter. Dock kan jag som vuxen se en poäng i att man rider olika hästar för att utvecklas som ryttare. Nästa gång ska vi hoppa, håll tummarna för att denna "kärring" inte tvärstannar framför hindret bara för att jag inte driver tillräckligt bra.
Jag har en dröm som återkommit nu på sistone. Ska jag vara ärlig så är den ganska fjantig. Det handlar om att jag målar ögonen med ögonskugga. Ibland har det varit starka konstiga färger, fast jag har själv tyckt att det varit snyggt, någon gång har det varit precis de vanliga färgerna som jag oftast använder. Jag vet inte vad drömmen betyder, men tydligen är det något mitt undermedvetna vill säga mig. Kanske något simpelt om "förändrat synsätt, eller förändra ditt synsätt". Jag vet inte….
Kom att tänka på en sak! När jag var tonåring på -80 talet, då var en av de roliga sakerna på rasterna att titta efter vilken kille som hade snyggaste häcken (ni vet Levis 501:or).. men nu… det är knappast något som tjejerna i skolan kan roa sig med. Jag menar, vem tittar efter vem som har snyggste häng på brallan? Eller gör dom? 
. Vad killarna har för kalsonger syns iaf väldigt tydligt. Det märks att man blivit gammal själv, jag förstår inte hur dom tänker… 
