Våga vägra blogtorka

Ni vet att jag skriver här numera, om ni vill läsa något mer…

Nu helt plötsligt har jag en åskit! Må denna människa förbli arbetslös! . Anledningen är helt personlig och jag säger det ärende jag blev tvingad till Gävle Tingsrätt för under förra året, pga en viss person vid namn jag inte skriver. Denna kvinnas åsikter ger jag inte ett rutten lingon för. Tack för ordet.

Men det var en asdålig låt som vann melodifestvivalen igår. Gapig och skrikig sång, nej tack sa jag.

Såg ni technogreken i Eurovison song contest? Han sjöng "this is your life".. hur var Amy Diamonds text i den svenska… "i’ts my life" va? Förvillande lika tanke bakom båda inläggen, samma skuttiga framförande dessutom…

Just nu känns layouten på Devote trevligare, så jag finns där för tillfället. Pingar caffelattebloggen istället. Läs där om ni är intresserade.

Jag kom mig för att uppdatera caffelattebloggen med.

Jag känner, att jag blir nästan lite blöt i ögat när jag ser att eleverna är duktiga att ta eget ansvar att skriva om sin APU. Det är roligt att få läsa vad dem gör nu när vi inte haft dem på skolan de senaste två veckorna. Kanske att ettorna kan känna samma lust att ta ansvar också för uppgifter som de har och får, jag tror det… ! Vi har två härliga klasser på skolan.. hahaha.. nästan varje dag..

Men jag har ju sagt att hissar inte är att lita på! En av mina fobier är att åka hiss faktiskt, jag tror alltid att det finns en risk att vi ska fastna, än värre vore att rasa . Nej tack till hiss, ja tack till trappor. Nej tack till att åka upp i turistfällor.

Lika mycker som jag red dåligt förra veckan, så red jag bra den här gången. Samma häst, men annorlunda tänk från min sida. Det GÅR att "lita" på Karen, hon är faktiskt snäll så länge länge man inte ska hoppa. Vi hade Camilla som vikarie, red ut och galopperade på en äng, sedan liten galopp på raksträckan på åsen. Inte en enda häst busade i vår grupp, helt otroligt skönt! Det var liksom bara att sitta och åka med faktiskt, Karen kunde gå i galopp med någon centimeter extra tygel och skötte sig utmärkt.

Jag har hört att hon inte trivs när man håller henne för hårt, så den här gången gick jag in för att känna mig säker, och då gick det faktiskt bra. Puh! Tur att man kan ha en trevlig lektion gången efter man blivit förbannad på sig själv.

Jag passar väl på att pinga  lite mer på Caffelattebloggen när jag ändå är igång?